Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
as a - . ASPEN RJ
78
blefvo menniskor igen. De hade just en sidan fri-dag, dé Sigmund
och Sinfjötle påträffade dem, och deras ulfhamnar hängde utanför
dörren.
»Låt oss träda i ulfskepnaderna!» sade Sigmund. »Vi skaffa oss
derigenom ett afbrott i vår enformiga skogslefnad.» Sinfjötle fann
förslaget roligt och de gjorde så.
Men, när de väl fått på sig ulfhamnarne, kunde de icke bli dem
qvitt, utan ströko de en lång tid omkring som ulfvar och gjorde stor
skada ibland boskapen i Siggeirs rike. Endast hvart tionde dygn
blefvo de åter menniskor.
Snart inföll vintern och kölden blef så sträng, att ulfpelsarne
knappt förmådde skydda emot den. Ingen af de djur, som eljest
tjenade de båda ulfvarne till föda, vågade sig ut. Hungern gjorde
dem derföre retliga och arga. Under ett sådant anfall af raseri bet
Sigmund Sinfjötle nog hårdt i strupen, att denne tumlade döende i
backen. Då förbannade Sigmund sin ulfhamn och visste sig ingen
råd; men i nästa ögonblick fick han se en lo-katt, som bet ihjel en
annan och genast väckte honom till lif igen med ett lindlöf, hvilket
han lade på såret. Detta lindlöf skaffade sig Sigmund och gjorde
dermed på samma sätt, och BSinfjötle blef också genast alldeles
återställd. ;
Nu begåfvo de sig tillbaka till jordkulan, for att der afbida de~
ras förvandling, och så snart de återfått menniskogestalten, uppbrän¬
de de straxt sina ulfhamnar, vid hvilka de hunnit bli utledsna.
Ändtligen hade Sinfjötle vext upp, så att vedergällningens dag
när som helst kunde randas.
»Kom, vi gå till konungens gård!» sade en dag Sigmund. »Hämn¬
dens timma ma sla!»
Och de gingo; men när de kommit till kungsgården, gömde de sig
i en vrå i förstugan och aftalade med Signy,att följande natten skulle
bli Siggeirs sista.
Pa golfvet i salen sprungo Signys och Siggeirs barn, två små
piltar, och lekte med guldringar. Harunder trillade en guldring ut
i förstugan till den vrå, der Sigmund och Sinfjötle stodo gömda; och
Sau TN : RNR TARE
ani RAN + NÄ QIN
ne spe SKEN NR DONNER NER i RSA
‘ ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
