Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För dem, som ha sinne för musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slanten åt tiggaren, och allt bistrare blev kampen för tillvaron
för gatans alla problematiska existenser. För hopplöst stängda
fönster konserterade inne på gårdarna små blåfrusna
konstnärer, harpspelare, "zampognari" och violinister; ohörda ljödo
repertoarens mest bevekande nummer om "La bella Napoli"
och "Santa Lucia", medan stelnade fingrar knäppte
mandolinen och lilla syster huttrande av köld slog på tamburin.
Förgäves sjöng den gamle gatsångaren med rosslande patos sången
om "la gloire" och "la patrie" och förgäves spelade min vän
det där stycket "per gli amici" — allt tätare föllo snöflingorna
över de ödmjukt blottade huvudena, och allt sparsammare föllo
sous-styckena i den utsträckta hatten.
Jag mötte min vän ibland, och alltid hade vi som förr ett
vänligt ord för varann. Han var nu klädd i en gammal
rundskuren abruzzerkappa, och jag märkte att allteftersom kölden
tilltog, vevade han sina stycken i fortare takt för att hålla
sig varm. Och fram i december gick själva misereret i
allegretto. Apan hade blivit civil och insvept sin lilla magra kropp
i en lång resrock, sådan som engelsmännen bruka bära; men
hon frös fruktansvärt i alla fall, och glömsk av all etikett steg
hon allt oftare ned från positivet och kröp in under den gamles
kappa.
Och medan de ledo där ute i kölden, satt jag hemma i mitt
varma rum, och i stället för att hjälpa dem, glömde jag bort
dem, allt mer och mer upptagen som jag var av mina
tentamensbestyr, utan annan tanke än på mig själv. Och så flyttade jag
en dag huvudstupa ned till Hôtel-Dieu för att tjänstgöra i en
kamrats ställe, och veckor förgingo, utan att jag satte min fot
utom sjukhuset.
Jag minns det så väl, det var själva nyårsdagen vi sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
