Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För dem, som ha sinne för musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hennes impressario var ovanligt gott, och detta oaktat hon
ej alls hade infriat de förhoppningar, man grundat på henne
— hon hade aldrig kunnat lära sig något som helst
konststycke, enligt vad den gamle berättat mig. Sedan länge hade
också alla emancipationsförsök uppgivits, och nu satt hon där
hopkrupen på positivet och gjorde rakt ingenting. Hennes
ansikte var sorgbundet som de flesta djurs, och hennes tankar
voro långt borta. Men ibland vaknade hon upp ur sina
drömmerier, och hennes ögon kunde då få ett misstroget, nästan
ondskefullt uttryck, om hon kom att fixera någon av
gatpojkarna, vilka trängdes kring hennes tribun och sökte rycka
henne i svansen, som stack fram under den lilla galonerade
garibaldiskjortan. Mot mig var hon alltid mycket vänlig, lade
tillitsfullt sin skrynkliga hand i min och tog förstrött emot den
lilla uppmärksamhet, jag var i tillfälle att visa henne. Hon var
stor vän av alla slags sötsaker, och brända mandlar voro i
hennes tycke det förnämsta goda, som fanns.
Sedan den gamle en gång på balkongen vid Hôtel de
l’Avenir igenkänt sin musikälskande vän, kom han ofta dit
och spelade där nedanför. Längre fram blev han som sagt
engagerad att regelbundet komma dit och spela två gånger i
veckan — det kan synas extravagant för en, som studerade
medicin, men den gamles pretentioner voro så små, och jag
har ju alltid varit så road av musik. Det var för resten den
enda förströelse, där vankades — det lästes skarpt uppe i
Hôtel de l’Avenir, jag skulle taga examen till våren.
Så gick hösten hän, och den hårda tiden kom. De rike
provade de nya vintermoderna, och de fattige darrade av köld.
Handskklädda händer hade allt svårare att lämna den varma
muffen och det pälsfodrade rockuppslaget för att taga fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
