- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
92

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mont Blanc. Bergens konung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bry sig om oss, satte han på sig sin nattmössa.[1] Och vi
förstodo, att audiensen var slut.

Men kunde han sova i sådant buller, så var han inte
svårsövd, tänkte vi — det blev ett förskräckligt oväsen kring oss.
Stormen dånade över våra huvuden, så vi trodde hela
slottstaket skulle ramla ned, och som en hungrig varg tjöt Bore i
hälarna på oss — han bet för resten av mig ett par tår sen,
det odjuret.

I skyndsam fart bar det av genom det mörknade palatset,
över de öde borggårdarna, där andehänder sopade ihop varje
spår av vägen, genom de skymmande festgemaken, hemska
som likrum i sina vita draperier, under de dunkla kyrkvalven,
där orgeln skalv som på domedag.

Men det stod aldrig rätt till med de där gamla borgsalarna
— där spökade bestämt. Det suckade och skrek där inne, och
plötsligt skrattade det till hånfullt och gällt, och långa skuggor
svepta i vitt flögo förbi oss — det var inte gott att se, vad det
var, men det var väl bergtroll, kan jag tro.

Så nådde vi en stor borggård, som kallas Grand Plateau,
och knappt hade vi hunnit halvvägs däröver, förrän ett
kanonskott dånade till. Jag tittade upp och såg den vita röken komma
dansande utför Mont Maudit-branten, och så kom där ett helt
berg av projektiler med lavinens fart rasslande förbi oss.
Sapristi! Man skjuter skarpt, tänkte vi.

Och i väg bar det. Men så brakade det till, som om åskan
hade slagit ned över våra huvuden, marken remnade under
våra fötter, och jag kände, hur jag tumlade ned i underjorden.
Allt blev stilla, och dödskylan föll över mig.


[1] "Il met son bonnet" — förarnes vanliga och ganska karakteristiska
sätt att beteckna det där lilla vita molnet, som plötsligt täcker Mont
Blancs hjässa — betyder storm. Det tar sig bäst ut på avstånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free