Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mont Blanc. Bergens konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det rådde en ödslig vila i den sovande kungaborgen och jag
kände, att jag nalkades ett majestät. Jag vandrade fram genom
öde slottssalar, vilkas bländvita mattor ingen människofot
trampat, under kristallskimrande tempelvalv, där orgeln dånade
likt bruset av en underjordisk flod, mellan väldiga kolonnader,
vilkas molnhöljda kapitäler buro upp själva himlen.
Och jag nådde borgens högsta torn. Vindeltrappan, som
ledde dit upp, var borta, men med isyxa och lina äntrade vi
den gamle kungsörnens bo.
Och jag stod ansikte mot ansikte med fjällens konung.
Kring den väldiges panna satt solens strålande diadem, och
ett osägligt skimmer av purpur och guld föll över hans vita
kungamantel.
Intet genljud från dalarnas liv störde hans stolta vila, stum
som i sorg satt den gamle i ödslig frid och såg ut över sitt
tigande rike.
Tysta stodo kring hans tron de högresta drabanter med
stålblanka isharnesk kring barm av granit och med hjälmbuskar
av moln kring de vita hjässorna. Jag kände väl de väderbitna
dragen av mången bland dem, och vördnadsfull hälsade jag de
jättelika gestalterna vid namn — Schreckhorn, Wetterhorn,
Finsteraarhorn, Furka, Monte Velan, Monte Rosa, Gemmi,
Diablerets och Monte Viso, och hon, sköldmön med nedfällt
visir kring sitt sköna huvud, kysk lik Diana i sin snövita skrud,
Die Jungfrau! Och mitt öga dröjde en stund vid den höge
kämpen där borta, stolt lik Akilles i sin gudasmidda rustning,
purprad som av blod, Matterhorn!
Men plötsligt mörknade konungens ansikte och ett dystert
moln lade sig över hans panna. Han tog av sig kronan, och
de vita lockarna flögo för vinden. Och utan att det minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
