Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENAGERI 105
sörjer den vanligen ihjäl sig redan första året. Jag ser på det
stackars djuret med en beklämning om hjärtat, som du knappast
kan fatta — jag har andats de höga fjällens frihetsluft även
jag, och jag förstår, varför stengeten dör i sitt fängelse. Det
var andra tider, stackars fångade stenget, då du strövade
omkring där uppe bland alpängarnas grönska, bland rododendron
och myrtill, då högst där uppe på branten jag såg din fina
silhuett teckna sig mot den klara luften! Du behövde ingen
alpstav, du, för att nå dit upp; lätt som den vingade fågeln
lekte du dina smidiga lemmars fria lek där uppe bland
klipporna. Ända upp till isens rike gick din färd, högt uppe på
sluttningarna av Monte Rosa har min klumpiga människofot
trampat snön i spåren av dina små alpskor. Ja, det var andra
tider, stackars fånge! Det var andra tider för både dig och
mig, och bäst är att ej tala därom.
Den storvuxna, muskulösa apan där är en Babian, gammal
hane från Abyssinien, står det under hans bur. Han sitter där
tankspridd och tummar på ett halmstrå, men då och då kastar
han ett snabbt ögonkast omkring sig, och han är nog inte så
disträ, som han ser ut. Blicken är intelligent, men ondskefull;
dess ägare är kandidat till mänskligheten.
När negern kommer fram till hans bur, visar han honom
en tandrad, som ej är så vidare olik hans egen — släkttycket
mellan de bägge ansiktena är för resten omisskännligt. Negern
varnar publiken för att taga emot den skrynkliga hand, som
den gamle babianen ibland sträcker fram mellan gallret. Jag
ger honom alltid en extra sockerbit, sedan jag hört negern
berätta, att han en gång bitit av tummen på en gumma, som
petade på honom med ett paraply. Jag ser för resten på honom
med vördnad, ty han tillhör en ryktbar familj, vem vet, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
