Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IO 6 MENAGERI
han ej är en olycklig ättling av den hjältemodige gamle babian,
som Brehm mötte i Abyssinien — negern känner nog ej den
historien, så att jag kan gärna få tala om den. Den store
naturforskaren mötte en dag under sin resa i Abyssinien en trupp
babianer, som gingo tvärsöver en smal dalgång på väg till en
hop höga klippor. Eftertruppen hade ännu ej hunnit passera
dalen, då jaktsällskapets hundar rusade fram och avskuro
dem vägen; de övriga babianerna, som redan nått klipporna,
stego då mangrant ned i dalen igen till de anfallnes
undsättning, och de röto så förskräckligt, att hundarna retirerade.
Medan aptruppen i god ordning fortsatte sin väg,
uppmuntrades hundarna till nytt anfall. Aporna hade emellertid redan
nått klipporna, där de voro i säkerhet, utom en sex månaders
babianunge, som råkat komma på efterkälken; han blev
omringad av hundarna, och under högljudda nödrop hoppade han
upp på en sten med alla hundgapen omkring sig. Då steg en
stor babianhane för andra gången ned från berget, gick ensam
fram till stenen, där ungen satt uppkrupen, smekte honom och
lyfte honom sakta ned och ledde så triumferande bort honom
mittför näsan på hundarna, som blevo så förbluffade, att de
ej kommo sig för att anfalla honom. Man behöver ej ha läst
Darwin för att kalla den babianen för en hjälte.
Jag har märkt, att även den godhjärtade publiken sällan
visar något vidare deltagande för de fångade aporna. Aporna
spela samma roll i menageriet som Don Quijote gör i
litteraturen — en kortsynt åskådare tager dem för uteslutande
komiska och skrattar blott åt dem. Men den uppmärksamme vet,
att den ensamma apans liv där bakom burens galler är i sin art
ett sorgespel från början till slut, lika visst som Cervantes’
odödliga dikt är en gripande tragedi. Och med rörelse för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
