Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Tappio kom bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR TAPPIO KOM BORT 179
regeln ej vid en döende annat än i yttersta nödfall, de stanna
i rummet men alltid ett stycke från sängen.
De andra blevo stående vid dörren, medan mannen från
Santa Maria del Carmine och jag gingo fram till sängen. Jag
tog lyktan ur hans hand, och ljusskenet föll över ett blåblekt
barnansikte på sängkudden; den starke mannen vid min sida
skälvde till, och jag kände, att det var hans barn. Barnet
började kallna och tycktes alldeles medvetslöst. Jag gjorde en
eter-insprutning i smyg under täcket, och som vanligt höjdes
krafterna en smula, om också blott tillfälligt, så dock nog för att
få de misstänksamma ögonen omkring mig att mildras. Flickan
öppnade ögonen och började sakta jämra sig, och de stodo
nu alla kring sängen i största spänning, seende ömsevis på
henne och på mig. Modern, som i sin hopplösa förtvivlan ej ens
tycktes ha lagt märke till, att vi kommit in i rummet, sprang
upp, så fort flickan började jämra sig, och halvt som i yrsel
hjälpte hon mig nu att söka gnida henne varm med ylletäcket.
Jag brukade den tiden använda intravenösa
koksaltinsprut-ningar (ett slags transfusion), jag hade just samma dag gjort
en sådan och bar instrumenten med mig i lådan. Medan jag
gjorde i ordning, vad jag behövde — här nere fick man,
liksom kirurgerna i fält, vänja sig vid att hjälpa sig själv och
hjälpa sig med litet — uppstod där en ivrig diskussion i
rummet, och åsikterna voro mycket delade; de flesta röstade för,
att man skulle "lasciare fare alla Madonna" (lämna allt i
madonnans hand), men det slutade med, att modern med orden:
"Sia fatta la volantà di Dio e di San Gennaro benedetto" (ske
Guds och den helige San Gennaros vilja!), lät mig göra som
jag ville. När jag gjorde hudsnittet och blottade venen, skreko
de till allihop, och då till min förskräckelse flickan i detsamma
12. — Munthe, En gammal bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
