Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Tappio kom bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR TAPPIO KOM BORT 194
att konsuln kunde lugnt telegrafera, att jag var "levande", utan
att behöva riskera förnyade konsulatsutgifter för att
kontra-mandera den upplysningen.
Men allt som timmarna skredo, desto oroligare blev jag.
Jag hade bland annat legat och dragit mig till minnes, att jag
varit en smula hård, ja kanske orättvis mot Tappio för en
småsak just kvällen innan jag sjuknade, och du kan ej tro,
huru den tanken oupphörligen kom igen och pinade mig. Det
blev kväll, och ingen hördes av. Cesare hade fått order att
vara nere på gatan på utkik, och som han nu började lyda mig
igen, hade han verkligen gått ned och lämnat mig ensam en
stund. Jag var så matt av all oro, att jag till slut föll i ett
slags halvslummer. Jag vet ej hur länge jag låg där i mörkret,
men jag vet, hur jag väcktes upp. Cesare kom inspringande,
jag hörde ett flämtande i trappan, som kom mig att försöka
hoppa ur sängen, och Tappio rusade in i rummet dragande don
Salvatore efter sig i repet. Don Salvatore släppte sitt tag, och
min älskade hund kom fram till sängen, där jag låg. Han
kom upp med framtassarna på sängkanten och lade sitt stora
huvud stilla på mitt bröst. Hans vackra pälsrock var
sönderriven och blodig, och ett tjockt rep satt hårt knutet om halsen
på honom.
Ingen av oss sade något, varken han eller jag, men vi ha
aldrig behövt ord för att förstå varandra. Han smög sig allt
närmare intill mig, och till sist kröp han sakta upp i sängen
så stor han var; och nog fick han göra det den dagen alltid.
Don Salvatore stod kvar nere vid dörren. Han såg blek
och avtärd ut, och han var lika trasig som min vän sedan
gårdagen; men huru söndrig och nött rocken än var, så såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
