Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Soeur Philomène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jgg SO EUR PHILOMÈNE
påträffats sanslös på gatan. Han blödde ur ett stort sår i
huvudet och var alldeles stelfrusen. Sedan första förbindningen
blivit gjord, klädde Soeur Philomène snabbt av honom och lade
honom i den uppvärmda sängen. Det var ett fattigmans barn,
och några tunna, urväxta kläder var allt, som skylt den lilla,
magra gestalten där ute i den kalla vinternatten. Han låg länge
avsvimmad. Men så började han sakta jämra sig och han tog
sig med handen åt huvudet. Efter en stund slog han upp ögonen,
stora, undrande barnaögon, och såg på de vita gardinerna kring
sängen och utöver den halvskumma sjuksalen. Så tummade
han med de små upptinade fingrarna på täcket, och så
började han med bägge händerna oroligt treva kring sig i sängen
liksom sökte han något; och han såg lugnare ut, när han fick
reda på den lilla spruckna fiolen, som han haft med sig under
rocken och som utgjort hans enda bagage.
Han grep fast om den och reste sig plötsligt upp liksom för
att löpa bort. Den lille hemlöse stackaren, van att bliva
bortkörd överallt, trodde helt visst, att här var fara på färde, och
nu, sedan han fått fatt på fiolen, sade honom det uppvaknande
medvetandet, att det var bäst att ge sig i väg. Men huvudet
var för tungt, och han föll tillbaka på kudden igen. I detsamma
fick han sikte på honom, som stod där vid hans huvudgärd,
och med vittuppspärrade, misstänksamma ögon stirrade han
på hans blodfläckade förkläde. Doktorn såg, att han blev rädd
och vek åt sidan. Men då Soeur Philomène i detsamma lutade
sig ned över den lille, blev han lugnare igen, och han såg
henne nyfiket, men så förtroendefullt, rakt i ögonen.
Och doktorn gick ned och lade sig i vaktrummet. Han var
den tiden i den period av en ung läkares liv, då man lägger
an på att ej visa några medlidandets känslor för de sjuke, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
