Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 1. Huru jag blev knekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 2
Men lika starkt verkade på mig befälets visitationen då
ryttmästaren ett dygn gästade hemmet åtföljd av fanjunkaren och
ibland en löjtnant. Då
studerade jag deras
uniform, vapen och skick att
föra sig.
Den första ryttmästaren
jag minnes var min
Morbror Greve Ludvig av
Ugglas, en ståtlig
företeelse, en grand seigneur i
uniform. Fanjunkaren
gav honom föga. efter i
ståtlighet en ren kopia
som han var av den tidens
manliga ideal, Oscar 1,
lockat hår samt långa
mustascher och dito
pipskägg.
Hans namn var
Appel-quist, typen för en
underofficer av den gamla
stammen med en förmåga
att sträcka på sig, som
man nu mer ej ens
eftersträvar. Ett oerhört original var han och det berättades
om honom att han en dag fått en beväring, att för
skvadronen läsa bönerna vid korum, som var läsare. Då denne
begagnade tillfället att läsa upp, utom de reglementerade, alla
de böner han kände, kommenderade fanjunkaren giv akt och
yttrade följande ord ur första punkten i soldatinstruktrionen:
, En krigsmans första plikt är att frukta Gud,» men tillade, »men
det ska, ta mig tusan, ske kort. – Gud bevare Konungen och
Fäderneslandet.»
Ryttare voro vi båda äldsta bröder från barnsben, ty så fort
vi fått tillräckligt långa ben, för att kunna grensla en häst,
satte gamla kusken Eklöf oss upp på de vackra ölänningar
RYTTMÄSTARE C. G. R. CEDERSTRÖM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
