Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 1. Huru jag blev knekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
kalvskinn i stussen och längs lårens insida och hade nertill
till knäet nående stövletter av samma skinn. Under skinnet kom
så det blåa klädet, så ett foder av grov buldan och till sist,
närmast benet, sämskskinn fyra olika lager. Att de blevo dyra
är lika naturligt som att ryttaren i dem skulle känna sig styv
ocb orörlig.
Jag spar det bästa till sist Livregementets Kyrassier-uniformer
trån Adolf Fredriks tid. Dessa voro rätt kompletta utom hatten
och de höga ridstövlarna; båda de med sämskskinn fodrade
harnesken funnos och elghudsskyllren voro nog de gamla, som
tjänstgjort i slaget vid Lund, men nu avskurna till likhet med
svenska dräkten. Karbinkrokarna samt kartuscherna med sina
rör för patronerna funnos kvar men remtygen hade man använt
till annat liksom nog sämskskinnsbyxorna krupit in bland de
fyra lagren på de moderna byxorna. Men utom allt detta fanns
en stor kista i vilken förvarades alla möjliga rester från gamla
tider. Ännu finnes på Almare-Stäket dess båda dragoners
Kyrassier-uniformer alldeles kompletta med karbiner,
värjor, pistoler och valtrapparna, nog de gamla sedan Carl XII:s
tid, samt av hattarna järnkorsen, som sutto inne i hattkullen.
Det enda rusthållet tror jag som vetat till vår tid bevara dessa
vackra minnen.
Det egendomliga var att endast rusthållaren hade
utrustningen i förvar under det rotesoldaten hade uniformen hemma i
sin rotekista, med skyldighet att alltid uppträda i uniform i
kyrkan.
Krusenbergs rustkammare, detta mina drömmars land, hade
ett ganska pittoreskt läge på vinden i en stor byggnad, som
rymde verkstäder, bagarestuga och mangelbod.
Huset låg intill en höjd, Flöjelbacken, och för att spara på
utrymmet hade man i stället för den invändiga trappan från
backens sluttning byggt en stor, rödmålad tegeltäckt yttertrappa
direkt upp på vinden, något à la Mastkranen på Kastellholmen.
Denna egendomliga suckarnas bro finnes ej mer utan
krossades en dag av ett fallande träd.
Med vilken glädje trotsade jag ej den mörka, hemska
färden till den gamla rustkammaren, som med all makt drog mig
mot krigarens gärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
