Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 1. Huru jag blev knekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
des jag komplettera och var klar för det högre militära
vetande, som serverades i den gula gården vid Mästersamuelsgatan.
Endast en dag hade den
vita mössan prytt min lockiga
hjässa. På studentsvycken å
Flustret hade man bytt bort
min vackra vita mössa mot ett
ohyggligt nedsölat exemplar,
vilket jag morgonen därpå, då
ångaren Carl von Linné på väg
mot Stockholm hunnit ut på
Mälaren, offrade åt min
hemsjös lika smutsbruna böljor.
Mina första steg i Stockholm
gällde skräddare Heurlin,
specialisten på att göra våra
egendomliga byxor i fransk fason,
vida upptill men så smala nere
vid foten, att man ej med
stöveln på kunde få foten igenom.
Där skulle nu krigardräkten
för sista gängen slutprovas.
Vacker och klädsam var
jägar-uniformen, helst på en smärt
yngling. Furirens var i allo lik
manskapets utom att den hade
åtta svarta snören tvärs över
bröstet, men utan de tofsar längs sidorna, som hörde till
officersuniformen, knapparna voro lika truppens vita, släta, utan
provinsvapen. Plymen var av tagel. Man hade ej råd att likt
förebilden, Italiens Bersaglieri, hava en rik knippa gröna
tuppfjädrar i hatten. Tagelplymen skulle skötas på ett visst sätt,
vätas och bindas över natten för att få sin rätta fason. Sabeln
hade slät, förgylld parerplåt och bars i sabelkoppel av
vitlacke-rat läder med pörte épè av silver. På byxen, på krage och
uppslag voro svarta passepoiler. Kappan var svart med
kapuschong och vita knappar.
Det som gav en viss stil åt vapenrocken var de stora axel-
I). V. FVRIR I,. ANDERSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
