Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 1. Huru jag blev knekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
prydnaderna av samma form som brukas av infanteriets
trumslagare.
En dag stannade jag
blott i staden för att vänja
mig vid den nya stassen,
öva mig i hälsning samt
låta mig hälsas med i
armen gevär av
gevärsposter-na.
Det var skillnad mellan
oss, som från fiskar ett, tu,
tre, skulle spela knektar,
och kadetterna som man
kan säga nästan voro
födda i uniform. Och med
vilken snejd och ledighet
buro de icke sin vackra
uniform med kappan likt
Almaviva kastad över ena
axeln vilket de kallade »ta
veck».
Men efter en dags flitigt
larvande kring gatorna
började det gå ganska bra
så att jag dagen därpå
kunde gå ombord på
ångbåten Karlstad, Kapten
Blix, utan att verka generad av min stora sabel. Och så bar det
av kanalvägen till Karlstad. I Kaptenen fann jag en f. d.
flottunderofficer, som tjänstgjort med min Pappa, en älskvärd och i
Värmland högst populär man. Men vem står där på akterdäck
om ej själva Översten, som även skulle samma väg. Nu gällde
det att sträcka på sig — och det var verkligen en man för
vilken man gärna sträckte på sig. Överste Silverstolpe med den
guldmedalj för tapperhet i fält på bröstet, som gett truppen
anledning att ge honom smeknamnet »Tapper».
Med åren skulle jag lära att det även fanns mycket av det
rena guldet i karaktären hos denne man, som i så hög
ÖVERSTE
DAVID AUGUST LEONARD SILFVERSTOLPE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
