Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II kap. Reflexioner över aktuella frågor - 3. Om tron — noli me tangere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
på f järilns vingar, de tåla ej klumpig beröring och detta att vilja
bevisa och förklara allt dödar tron på det övernaturliga som
finnes i alla religioner och för dem är ett livsvillkor. Hur
främmande och rent omöjligt förefaller ej mycket som hade sin tjusning
när det fick vara bild, då förnuftet börjar dissekera det. Huru
vill man t. ex. förklara treenigheten eller människoätandet eller
att en jungfru förblir det efter att hava gett livet åt ett barn
m. m., eller förena den omständigheten, att en oskyldig får
skulden och får lida för andras brott, med den moral vi
predika. Det försöket kostar oss vår tro, dränker oss i tvivlet,
föder ateister.
Det mystiska har en charm som ej kan förklaras och ej
ersättas, och som Luther själv ej ville få bort. De bilder
vi hade och höllo kära i våra kyrkor, främst den korsfästes,
försvunno ur dem liksom korstecknet det tecken som
kännetecknade oss som kristna, för vilket vi lidit och dött, och
som var vår stolthet, ingalunda med reformationen, utan först
200—300 år senare. Vad som försvann vid denna var allt
som kunde slås mynt av, ty reformationen hos oss var ej minst
en finansiell kupp, som den store affärsmannen Gustav Vasa
gjorde för att rädda landets finanser och skaffa mynt samt
stäcka Clerus makt.
•Tron på våra stora Gustaver som troshjältar är ej
synnerligen stark hos mig, men framstående politici och patrioter
voro de. Skulle man kunnat fråga någon av våra tappra
soldater under 30-åriga kriget för vad han slogs, fruktar jag
att ingen skulle svarat: för reformationen. Det var nog med
dem som med landsknektarna, att de resonerade som så: »och
skall man nu dö för sitt fädernesland, sak samma med svärd
eller glas i sin hand»: och, som det sades redan på den tiden,
»gärna blandade de svenska bondpojkarna vinkallskål i
stormhattarna». Jag vill även smått undra, om det var så klokt av
Gustaf Vasa, denne Sveriges Mussolini, att ge exemplet att
klämma åt kleresiet, som nog var bra för att hålla folket i tuktan.
Helvetet spelade ju en ganska dämpande roll och det har nog
varit oklokt att avskaffa detta hem för menedare på samma
gång som man införde självdeklarationen. Bredvid den höga
uppgift religionerna alla tider haft, hava de nog även tjänat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
