Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 1. Gotthard Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig
VIKINGAR PÅ VÄG FRÅN DOPET
och gnistorna under hammaren antaga former av kvinnliga
figurer, som personifiera järnets ande, är helt enkelt glänsande.
Och huru fint har han ej i den motstående dansen kring
guldkalven med en ofta bitande satir framhållit allas vår ynkliga
dyrkan av guldet. Det ligger mycket av storhet i denna
komposition trots de små proportionerna.
Då man går igenom listan på Werners arbeten, skall man
finna en förvånande rik repertoar vad ämnena beträffar.
Mycken fantasi och en stor kompositionsförmåga utmärka
hans verk, som vid första anblicken genast kännas igen som
hans. Det är något alldeles säreget i den icke alltid säkra
men stiliserade teckningen och den litet tunga färgen utan
halvtoner som kännetecknar honom.
Werners utseende liknade hans konst i så måtto, att det
genast brände sig in i ens minne. Det låg något av glödande
eld över detta utseende. Grundtonen var röd, hår, skägg ja
till och med de pigga, gnistrande ögonen verkade röda.
Gestalten var liten, blev med tiden litet fyllig men fördes med en
viss sirlighet, och vad som alltid slog mig var de ovanligt små
mjuka händerna, som verkade väl veka för livets hårda kamp.
Hans sätt var milt och försynt, men de röda ögonen kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
