Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 5. Léon Bonnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
en skarp och dock välvillig kritik av sina arbeten, och han
vägrade aldrig att besöka forna elever, eller även andra som
bådo honom komma till deras atelier.
Just detta faderliga förhållande mellan mästare och lärling,
denna önskan att kunna stödja den som stannat i tvivel är ett av
de vackra dragen i franskt konstliv, där det rådër en slags
solidaritet, som gör att man intresserar sig för att det hela går
framåt. Mången ung svensk konstnär har jag sedan jag flyttade
hem sänt honom — och han har livligt intresserat sig för dem.
Då jag en gång tackade honom för denna stora välvilja,
som han från mig, den forne eleven, överflyttade på mina
elever, sade han: Det gör jag så gärna! Jag har för resten
nyss varit hos en av dem Åkesson, »je n’en ai pas de cette
force-là dans mon atelier maintenant».
Detta förhållande tillika med vördnaden för hans stora
konstnärsskap förklarar den oerhörda popularitet han ägde bland alla,
som höllo i en pensel. I hans på en gång varma som lugnt
bestämda sätt låg även något som drog alla till honom, han
förenade i sitt sätt sydlänningens värme med den engelske
gentlemannens litet reserverade väsen.
Som lärare var han nog idealet, vilket även klart framgår
av de anteckningar av en annan Bonnats elev, jag blivit satt i
tillfälle att delgiva Akademien.
I dagarna har jag nämligen mottagit ett brev från H. K. H.
Prins Eugen, som ännu vistas på landet: Av kallelselappen,
säger han däri, ser jag, att du i akademien skall tala över
Bonnat. Jag kom då att tänka på att det möjligen kunde vara av
intresse för dig att få höra några iakttagelser av en som också
varit hans elev, fast något senare. Det var 1887 som jag fick
gå i hans skola.
Du kanske kan använda något av vad jag här i all hast
ned-nedskrivit, och du får göra bruk därav alldeles som du för gott
finner.
Det bästa bruk jag torde kunna göra av detta tillstånd är helt
visst att med tacksamhet in extenso delgiva akademien dessa,
om en fin iakttagelseförmåga vittnande, anteckningar, vilka
ge en både fullt uttömmande och sympatisk bild av den utom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
