Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 5. Léon Bonnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
fört en detalj, som man själv tyckte riktigt vackert, medan
helheten ännu var åt skogen d. v. s. ej d’aplomb. Så länge
man bara visade att man sökte, ej var tillfreds med resultatet,
var han mild och förstående. Och så talade han om valörerna
och att hålla ljuset helt och stort och bela skuggor och
underordna, spara på halvtonerna. »Clignez les yeux» och »voyez
pius simple» fick man ständigt höra. I allmänhet predikade
fransmännen mot för starka halvtoner och för mycken
model-lering. Man kan, sade de, och Bonnat inte minst, modellera
bara genom att iakttaga hur ytterkonturerna skära över och
under varandra, se bara på Monsieur Ingres. Han framhölls
redan på den tiden och alltid hette det Mon si e u r Ingres;
varför han framför andra särskilt skulle heta monsieur det
visste emellertid ingen.
Ett förhållande han påvisade på ett expressivt sätt, som jag
aldrig glömmer, var hur en organisk form, t. ex. en arm eller
ett ben aldrig sväller lika åt båda sidorna, vilket däremot är
fallet med en ballustraddocka, som han då ritade upp som
motsats. »Voilà la mort», sade han och pekade på denna, »l’autre
c’est la ligne de la vie». Hur många gånger har jag ej
sedermera tänkt på denna hans bild, då jag observerat fenomenet
hos vare sig trädmassor eller molnformationer.
Det var underbart, vad hans undervisning höll ens intresse
levande, ens iakttagelse vaken och vad man tyckte sig göra
framsteg och ständigt nya upptäckter. Han lärde en aldrig
huru man skulle se utan endast att se. Det var för varje
gång nya sidor, nya lagar hos naturen han uppenbarade.
Hans elever voro alltid välkomna till honom på
söndagsmorgonen mellan kl. g—10, och om man också aldrig så gärna velat
sova ut denna enda dag i veckan, var det nog få, som
försummade detta tillfälle att få besöka »le cher maitre». Han var
då mot alla älskvärdheten själv och det sträva i hans väsen
var alldeles borta. Han visade då sällan sina egna verk, utan
huvudsakligen de rika skatter han ägde av renässanskonst och
äldre fransk konst, och ban kom då alltid ihåg, vad var och
en särskilt kunde behöva iakttaga. Han plockade fram en
teckning av Rafael eller Michel Angelo, av Ingres eller
Dela-choix och med dessa som exempel demonstrerade han vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
