Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
— Ja. visst sade jag det. Alla som burit det
namnet ha blifvit stora män.
Asta Maria sparkade brodern i benet och
det tog ondt, men lille Olof Friman gjorde
ingen min, ty hans tanke flög upp under
trapp-gafveln, där martyrkonungen slod barfota i
vinterkölden.
Magistern tillade:
— Nu läsa vi Runebergs dikt
»Landshöfdingen», så får ni höra hvilken karlakarl Olof
Wi-belius var. Ser ni, pojkar, det är icke nog med
att tänka på potäterna; man måste ock värna det
land, där rotknölarna gro.–-
När en timme senare arbetel för dagen
ändats, gick läraren ut. Vädret var klart och
stjärnorna tindrade. Han valde vägen som åt norr
strök in mellan björkarna, men nådde ej långt,
innan han stötte på Lars Friman. som med
armarna i kors stod och betraktade sin präktiga
gård.
— Räknar du ditt gods i löst och fast?
— Nej, inte .precis det. Jag tänker på
någonting/nytt och vi k tigt. -Tills vidare vet ingen af det.
— Så yppa inte hemligheten, innan tiden är
inne.
— Vi två ha ju länge varit vänner. —
Gnab-bats ibland och snart försonats. — Därför kunde
jag kanske tala om det.
— Det låter viktigt som. ja. hvad skall jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
