Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
försiktig. Förräderiet lurar upp ur den klara
källan. Det är viktigt i lifvet att hålla
balansen. Du rister på hufvudet ocli nyser. Du är
yr. Dina tre par smalben vika sig ostadigt.
Se så, för sjutton, nu bar det öfver ända! —
Magistern grep en sticka och började fiska
efter den simmande getingen. — Ilugg i, lilla
jungfru, och klif varligt uppför ledstången! Så
där, ja, nu är du räddad för den här gången
ocli ikan flyga så långt vingarna bära. Hälsa dina
anförvanter från kalaset på kvarnbacken och
säg, att världen är ond och full af onda
människor! — Ja, det här äfventyret var ganska
lärorikt; något sådant har jag inte förr varit
med om.
— Magistern menar visst, att han aldrig gått
bort från ett påfylldt glas, utbrast Väppling,
och plirade med sina gulgröna, vänliga ögon.
— Tag saken som du vill, men jag
funderade på att när nu de andra getingarna komma
och kyssa den räddade jungfrun, så blifva de
rusiga och så sprides dryckenskapen vidare i
världen. Och det är vårt fel! Vore jag inte
så lifvad, skulle jag nu blifva vemodig. Ser ni,
det kallar man för logik. Nu ta vi sista
half-van. Skål!
Kvartetten drack och Magistern packade in
de tömda glasen i sin korg.
— Nu få vi tacka så mycket för
välfägna-den, sade Råbäck, sträckte fram handen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
