Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
gick. Väppling följde kamratens exempel, men
Broman blef sittande. Äfven Pompe stannade,
makligt utsträckt i björkarnas halfskugga.
Magistern hade lagt sig på rygg med
händerna knäppta under hufvudet. Han stirrade
upp mot några molntappar, som af sydvästen
drefvos bort mot inlandet. Så begynte han
halfhögt tala, men inte till Broman, utan upp i
vädret för björkar och fåglar och seglande skyar.
— Härlig är solen för sorgsna och frusna,
härligt är solljus i skuggornas dal. Där sjunger
lärkan bland ’skyar som ljusna, högt i den höga,
klarblåa sal. — Tyst, jag hör ock andra röster,
hör fotsteg och tramp. Hundra sinom hundra
små versfötter komma dansande genom mitt
hufvud. De laga, de draga min tanke vid hand
och föra den fjärran till drömmarnas land.
Gå din väg, Broman, och låt mig drömma.
Sådant måste man få göra ensam eller med
sin hjärtans kär, annars vågar själen icke breda
ut sina vingar. Sin hjärtans kär...
Det fattiga kräk, den usla jordmask, som
här öknämnes Magistern, har ock en längtande
själ, som i den välsignade vårens väckelsetid
söker fladdra bort mot blomstren i lyckans
land. —
Broman klef långsamt upp, skakade på
hufvudet och strök sedan åt höger bland buskarna.
Magistern ropade sakta:
— Pompe, Pompe, Pompe. Jag ser himmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
