Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Spelmannen Erik ville inte att det skulle
bli något värre gräl, utan med glad röst
ropade han:
— Den här saken rör inte oss, pojkar, utan
bara unga Friman! Kom bort, flickor, i
Södergårds stuga finnes det en annan än bättre fiol. —
Och skaran drog stojande bort.
Lasse grep sin gamle upprörde vän under
armen och ledde honom till gården, där de tagit
in. Rilander afkläddes och lades till sängs.
Följande morgon gick Lars tidigt ut för att
uppsöka lotsen och höra åt, när denne ämnade
segla hem. Vid återkomsten fann han den sjuke
vaken, ehuru fortfarande ansatt af febern.
— Du skall förlåta mig, att jag i går slog
ihjäl ditt sköna strängaspel! Det var inte dig
och inte fiolen jag ville såra; men det gick så
illa, när vreden föll på. Nu ska du fara hem.
Hälsa mor och far och småsyskonen. Alla ha
de varit så barmhärtiga mot mig, stackare. Om
du låter far förstå, i hvad ynkedom du lämnade
mig, så sänder han visst litet pengar åt folket
här till begrafningen. — Inte snyfta, Lasse, en
Friman brukar aldrig gråta. — Jag har mycket
illa att vara, men det kunde ock vara sämre.
— Värdinnan har lofvat sköta mig. Hon tyckes
vara lika godhjärtad som Lena Råbäck. Hälsa
Lena och hälsa till Storgården, och glöm inte
mitt fågelbräde i vinter. — Så är det nu, Lasse.
För andra kan jag intet mera göra. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
