- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / I. Bondestudentar. Mannfolk /
258

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258

MANNFOLK

og Mann, — Draumar som fyllte hans Hug med Synir,
heite, nakne nervepinande Synir, ureine Aandir som
han ikkje kunde faa ifraa seg.

Men i Kveld vart han vakt.

Han høyrde Helene koma stiltrande upp Troppi.

Eit Skjeltetak gjekk igjenom Kroppen hans, ei hard,
vond Nerveskaking. Var ikkje Husfolke heimkomne?
Han hadde set deim der nede; kannhende var dei der
enno? Og Ungane hadde lagt seg. Og no var Helene
aaleine, og kom her upp? til honom? midt paa Natti?

So snart ho var innanfor Døri var han kald att som
vanleg.

Ofte nok hadde han tenkt paa henne; han gjekk og
pintest med Elskhug til kven han saag. Alle, kven
som helst, drog han inn i Draumane sine. Men so
snart den Gjenta han drøymde um, sjølv stod der, kraup
Draumen sin Veg som ein rædd Orm; og han vart
baade modlaus og magtlaus.

— „Aa! er Di kommen?" sa Helene. „Og sitter saa
her i Mørke? Ho høyrdest ustød i Maale, totte han.
Tru ho ikkje hadde visst at han var komin?

Ho trivla seg fram-aat Borde og fann Lampa. So
tett strauk ho fram-um Laurits, der han sat, at han
kjende henne innyvi den eine Sida av seg som ein
Nervestraum, som Magnetisme. Han vilde rette Armen
ut etter henne, men gjorde det ikkje. Armen var som
bundin.

Ho gjorde seg gode Stundir med Lampa. Han skimta
henne mot Vindauga; saag den gode Figuren; berre tri
fire Stig fram no; berre eit einaste lite Sprang! Men
han gjorde ikkje Sprange. Han kunde ikkje gjera det.
Ikkje um det galdt Live.

Det var ei Magt, ei framand Magt, som batt han.
Uppaa Lande i Sumar hadde han kjent det same.
Han hadde komi til aa vera aaleine med Maja paa eit
Loft; ho stod so tett inntil han at det berre vilde vera
aa leggje Armen um Live paa henne; men han hadde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/1-1908/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free