- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / I. Bondestudentar. Mannfolk /
299

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MANNFOLK

299

paa tri-fire Aar skulde han hava Eksamen med Glans;
og ho var so ung, so ung; berre „sytten Skjærsommere
gammel"; det kunde nok laga seg.

Han vilde velja seg eit Serfag, t. D. Latin. So
skreiv han ei Prisavhandling eller ei Lærebok; og so
vart han Rektor; ja kven veit: Professor? Professor
L. B. Kruse; Fru Professorinne Dagmar Kruse . . .
Hm! Naa; han raudna eit Grand; det var ikkje slikt,
Dagmar gjekk etter.

Men han vilde arbeide seg upp i alle Maatar. Alt
som var framme i Tidi vilde han setja seg inn i. Berre
den Boki av Mill han hadde lesi no, den hadde kveikt
so mange Tankar i han, at han tok til aa undrast paa,
um ikkje vaar Tid kunde vera likso god aa liva i som
den Perikléiske.

Laurits Kruse tok i med ein Gong. Han gjorde seg
upp ein Timetabel: so og so mange Timar um Dagen
til Eksamensstræv, og so og so mange til Frilesning.
Tvo halve Timar um Dagen til aa drive, kvile, i.

Denne Timetabellen kunde han ha livt etter og,
dersom det ikkje hadde vori denne Helene.

Ho brydde seg ikkje um Timeplanen hans ho. Naar
den viste paa Horats, kunde ho stelle det so at det
vart ein Time med henne. Ikkje meir Vyrdnad hadde
ho for andre Diktarar og Tenkjarar heller.

Han maatte sjaa aa koma ut or dette.
Detvarumoge-legt. Han, som gjekk og drøymde um Dagmar —;
dessutan lika han ikkje Helene lenger.

Ho heldt visst av han paa ein Maate; kannhende
vart det ikkje lett aa koma ifraa henne. Det var ikkje
fritt for at han kjende seg eit Grand Don Juan. Han
fekk ein Mistanke um at Kvinnfolki lett vart glade i
han, og at dei vilde elske han djupt, naar han fyrst
hadde vunni deim. Han totte dei saag blidt paa han
dei fleste.

Men Helene var ikkje lenger den ho hadde vori.
Elska henne hadde han aldri, som sjølvsagt var; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/1-1908/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free