- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / I. Bondestudentar. Mannfolk /
321

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MANNFOLK

321

eit Samliv som han vilde hava det, so kunde det vera
altfor mykje av den Grunnen at ho ikkje kjende Verdi.

Han kom ikkje so ofte til Fru Hauge som fyrr.
Han var so veik og rar i denne Tid; han kjende med
Forundring at han hadde Samvit.

Men gjekk han der upp, so vart det Julie han tala
mest med. Han slapp ikkje ifraa henne; ho hadde so
mykje aa spyrja um. Mest kvart Ord han hadde sagt
hugsa ho og hadde tenkt paa. Det viste seg meir og
meir: Julie Lindner var ei intelligent Dame.

Sistpaa gjekk dei Turar. Han saag at ho var glad
i han, og han gav seg yvi. Herre Gud; kneip det, so
kunde han gifte seg med henne. Fanden take alle
Teoriar; Gjentungen var so søt og so frisk.

— Ja; ho heldt av han. Ordet „kjære" kom so ofte
att naar ho tala med han; oftare og oftare kom det att,
med alltid kjælnare Klang, med varmare, mjukare,
bljugare Klang; og denne glade varme Tonen hadde
ho snart alltid, naar ho tala med Georg.

Og ho lo so lett. Lo av inginting; av mindre enn
inginting. Det var ein litin sjæleglad, kjælin Laatt;
kom som av ei altfor full Bringe.

Ikkje minst viste det sig i Augo, i smaae, braae
Glimt som ikkje lét seg dylja, i blanke glade Glimt
mest som Slengkyssar, eller som snare Smil. Sidan
vart det sterkare. Dei livlege myrkebrune Augo slørde
seg i Lengt; i Lengt og Tvil og saare Spursmaal. Og
fraa Augnekrokane kom det stundom som or ein
Taake-glans varme, djupe Glimt som kunde minne um Taarir.

Men so var ho leid mot han stundom. Heldt Lag
med Oskar Bye, so den Armingen vart heilt ifraa seg;
leika med kvensomhelst liksom det galdt um aa vise,
at ho minst av alt i Verdi tenkte paa Georg Jonathan.

„Det gaar ikke," sa denne; „jeg blir Idiot." Han
drog til England og var der ei god Stund.

Daa han kom att fann han Julie fullt utvaksi og
frisk og fager, — studerande Handelskunskap.

21 — Garborg. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/1-1908/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free