- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VI. Ein Fritenkjar. Forteljingar. Kvæde /
107

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— „Ja, ja, som du vil,“ sukka Presten. Men den
gamle kjende, at no stod den same stengjande Muren
millom Far og Son som fyrr hadde bygt seg millom
Mann og Kone. —

Presten fylgde Far sin inn i Stogo til Frua si, som
vart upp i Under, men tok godt imot honom daa ho
fekk Greide. Ho var ikkje ufager; men Gamlen fann
at ho saag fælt „indremissionsk“ ut. Han sette seg i
ein Armstol og saag paa dei unge; men han kjende
godt at han var framand her med. Og so kjende han
seg so hjartans slitin og trøytt. Presten spurde og
fortalde, blidt, sorgmildt, vyrdsamt; og Kona sette fram
Uppkveikjingar. Men den gamle smaka ingin Ting. Han
sat og saag og saag og vart meir og meir faamælt.
Med ein Gong bleikna han reint burt. „Eystein! sjaa!
han vert so kvit!“ ropa Frua. Presten kvakk. „Etter
Doktaren!“ ropa han. Gjenta flaug; Presten og Frua
bar den gamle aat Sengi. „Hjarta bankar,“ sagde
Presten; „Gud vere Lov! han lìver enno. — Stakkars
gamle Far; han var for veik til aa bera so sterke
Rørslur.“

Doktaren kom. Etter langt Stræv fekk han den
gamle til Samling att. Men han var lam i den eine
Sida, og Doktoren sagde at det var snaudt Livsvon for
honom.

Det vart Sorg for Glede. Presten tok til aa tala
Gudsord med Far sin; han torde ikkje anna no, totte
han. Men den gamle vilde ikkje høyre. „Eg hev
gjort meg upp mine Meiningar um desse Ting,“ sagde
han, „og dei slepper eg minst no.“ Ein annan Gong
sagde han: „gjev meg att min Ungdom og Ragna, so
skal eg tru kva du vil... iallfall laatst som eg trur
det,“ lagde han til med ein underleg Smil. Men strakst
etter slokna han. Presten vart som fraa seg sjølv
av Sorg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/6-1909/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free