- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VI. Ein Fritenkjar. Forteljingar. Kvæde /
124

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

AV LA AK ÆTT

Kunde det vera Raad at det var noko millom
Alvhild og Leiv? Asbjørn kjende med seg, at dette var
eit Spursmaal han laut faa Greide paa.

Han lagde Merkje til at Alvhild saag etter han paa
Kyrkjevegen. Ein Sundag stelte han det so, at dei
raakast paa Kyrkjegarden attum Tre-Rünnen ved
Preste-gravi.

Etter Helsing og Vér-Prat fortalde Asbjørn um, kor
godt alt stod paa Hegglid i Aar; han visste knapt
nokon Stad det stod betre. Hegglid var utrulegt til
Gard, og var komin seg Aar for Aar; og endaa betre
Skikk paa all Ting vart det naar den nye Mannen
kom, — ja han Leiv, han som no var ute i Verdi
og vilde sjaa og lære, og tena eit Grand med, — meir
enn det hadde vori Raad med paa so faae Aar her
heime. Alvhild svara ikkje stort paa det han sagde;
men daa Leiv vart nemnd raudna ho, og det gav
Asbjørn Mod. Han freiste paa um han kunde faa henne
til aa segja noko um Amerikaferdi hans Leiv; um ho
visste meir enn han, kannhende? Det kom han ingin
Veg med. Men daa ho gjekk sa ho: „du lyt helse
naar du skriv"; og det var likso godt. Asbjørn vart
reint glad. Det verste var vel enno att for Leiv; men
var dei unge samde, so jamenn var alt det ein stor
Ting.

Og at dei var samde fekk han sidan full Greide paa
av Leiv. Han fortalde at han var komin i Arbeid og
hadde godt Mod; sistpaa i Breve kom det nokre Ord
um Alvhild. „Du sagde noko daa me skildest," stod
det, „som eg hev undrast paa. Er det Lars som hev
vori lausmynt tru? Daa fær du sjaa aa faa lempe han
or Bygdi; for dette maa ingin hava Greide paa enno.
Men vilde du helse Alvhild fraa meg, so ingin fekk
vita noko um det, so var det vel. Eg meiner eg skal
greide det som eg hev tenkt, so ho skal ikkje turve
trega." Ja, ja; gjev det var so vel! sukka Asbjørn.
Gjev Hegglidguten vart rik nok aat Dalekaksen! —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/6-1909/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free