- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VI. Ein Fritenkjar. Forteljingar. Kvæde /
199

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180 SELD TIL DEN VONDE

199

fulle Ordi som her kom deim til Møtes som ei Maning
um aa hava Mistru til all jordisk Sæle. Rett som det
var kviskra Anna: „det er deg ho talar um." Og den
unge Kona vart bleik som Bast. Baard lydde etter:

„— — Eg segjer deg, Baard ... du skal tru meg!
spyrr ikkje! spyrr ikkje! Kann du tenkje slikt um di

eigi Mor?–Nei, nei . . . slikt hender ikkje . . .

slikt — nei." Jamring og Uro. „Kva i Jessu Namn
kann det vera," sagde Baard. Anna stirde uroleg paa
han. Um ei Stund kom det som eit Skrik:

„Gakk til Presten, segjer eg! — den unge Presten;
han er sterk. Um tie Dagar er det slutt . . . daa —
daa —." Den sjuke tok til aa skjelve og prøvde aa
reise seg: „gakk til Presten! høyrer du?" Ho seig
paa nytt av i lang, uroleg Jamring.

Anna saag paa Baard; han var likso bleik som ho.
„Kva kann det vera?" kviskra Anna. Han riste paa
Hovude. Anna kom og sette seg paa Fange hans og
klengde seg tett inn til han. „Eg vert so rædd," jamra
ho stillt. „Det kann ikkje vera noko," svara han
uroleg.

Sidan kom den sjuke med meir um det same. Dei
sat og lydde og kunde høyre Hjarto aat kvarandre slaa.
Anna drog seg fastare inn til Mannen sin, liksom eit
Barn som fæler. Baard tenkte med seg: denne Kona
kann vita meir enn nokon trur. Ho ser ut til aa kunna
hava Synir! „Gakk til Presten . . . um tie Dagar er
det slutt" . . . Skulde han døy? Visste ho at han
skulde døy? Var det det som gjorde henne sjuk i Staden
for glad, no daa ho fekk sjaa att Son sin? — Nei, nei,
nei. Det var ikkje Meining i slikt. Det var Tull.
Sjuke Draumar. Ingin kunde bry seg um slikt. Og
han, ein ung frisk Kar; Snakk. Ho var sjuk, ho Mor
stakkar.

Gunhild vart rolegare. Utpaa Morgonen sovna ho.
Dei unge tok seg Vonir av dette.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/6-1909/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free