- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VI. Ein Fritenkjar. Forteljingar. Kvæde /
201

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180 SELD TIL DEN VONDE

201

drøymd. Ja! det vilde ho gjera! Men naar so Baard
kom til Presten? Presten visste meir, han. Ho hadde
sagt Presten for mykje. Og dersom ikkje Baard fekk
vita Sanningi, so kunde kannhende Presten inginting
gjera.

Nei; ho laut segja alt. Det fanst ikkje Raad. Men
ikkje i Dag. Ho var for veik i Dag. I Morgo; i
Overmorgo; ein av Dagane. Det var tie Dagar att
enno; det hasta daa ikkje so. Det var best for Guten
aa vente. Kvi skulde han gaa i den Rædsla lenger
enn Naud var? So slog ho seg seint umsider til Ro.

Ho bad Anna gaa og leggje seg. „Eg er betre no;
i Natt kann Gjenta vaka." Anna var mest klar av
Svevnløyse og Trøyttleik; ho gjorde som Gunhild bad.

Det kom ein Dag etter den Natti; Gunhild var endaa
for veik. Baard kom inn til henne stundom; naar ho
saag han var det ikkje Tanke um aa tala.

Baard paa sin Kant gjekk i løynleg men tung Otte.
Det kvakk i han kvar Gong han saag ei Likferd; og
naar Klokkune gjekk, var det som dei ringde yvi honom.
Um det no var so at han skulde døy! — døy no!
døy ifraa alt! — Og slikt hadde so ofte hendt. Han
kjende Hjarta kolne i seg.

Men naar han saag Mor si kunde han ikkje spyrja.
Ho saag so veik ut; og han vilde ikkje synast rædd.
Men ein Støkk fekk han for henne. Kva var det den
bleike Kona gjekk her og gjøymde paa under sitt svarte
Skaut? Var ho ei Spaakjering? Hadde ho Synir?
Var det det som laag og glødde paa Botnen av desse
store myrke Augo som stirde so stridt?

Dagane gleid, uendeleg smaatt, og endaa skræmeleg
fort; Baard gjekk som i ein Likferdsgard. Alt var
stilt og tagalt; alle Andlit bleike; alle Augo sorgslørde.
Anna leid vondt i all denne Uhyggja. Ho spurde
Gunhild og fekk inkje Svar; ho spurde Baard, men
han slog det av i anna. So lagde det seg yvi henne
som ei Tyngd; ei Gaate. Var det noko som vedkom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/6-1909/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free