- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VI. Ein Fritenkjar. Forteljingar. Kvæde /
238

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238

UNGDOM

med henne; det vart Skandale; det kom til Byen; og
naar ikkje han kunde gifte seg med henne, so vilde
ho døy, eller koma paa Gaustad, eller glida ned i
Styggedom . . .; aa, for ein Skarv han var. Og
Sam-vite hans svidde som eit Brandsaar.

Men under alt dette var han glad! Han trudde
ikkje eit Ord av alt det fæle han maala upp for seg.
Han visste at ho elska han, og ... ja det var ved
Gud altfor uforsvarlegt.

— So viste det seg at ho ikkje var vond. Han
raaka henne uventande paa Vegen ein Dag; ho vart
raud og han bleik; so sagde dei Goddag og rødde nokre
Ord; um der var Meining i deim hugsa ikkje Carlstad.
Med ein Gong hadde han henne i Handi og gav seg
til aa tigge og beda at ho ikkje maatte vera vond.
Ho maatte ikkje. Ho maatte ikkje. Han hadde ikkje
meint noko vondt; det vil segja han hadde — han —
han vilde berre beda henne at ho ikkje maatte vera
vond. Han tok Handi til seg att og sagde noko um,
at han vilde agte seg, eller taka seg i Vare, eller . . .
og so gjekk ho. Men strakst etter snudde ho seg og
smilte og helsa: „adjøs, Postassistent!" og var med ein
einaste Gong den same som fyrr. Glad, trygg; uskyldig!
Ho hadde aldri synda! Han laut tenkje seg um. Tok
Skam til aa ræddast fyri at heile den store Syndi berre
kunde vera ein Draum!

Fraa den Tidi var dei Vénir. Dei hadde ein svært
greid og god Møtestad attum ein Haug ved ein stor
Stein; og under den same Steinen hadde dei
Post-kantore sitt. Heile Verdi si hadde dei der; alt det andre
som var i Verdi, det var ikkje noko.

Men i Grunnen var Jens Carlstad ein moralsk Mann.
Og kvar Gong han skulde upp til den Steinen heldt
han ein Tale til seg sjølv um kor gali dette var, og
at han aldri i Verdi vilde gjera det. So gjorde han
det. Og naar det var gjort pinte han seg med
Sam-vitsgnag og aandeleg Sjølvpisking det bedste han kunde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/6-1909/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free