- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VI. Ein Fritenkjar. Forteljingar. Kvæde /
306

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

306

FJELL-LUFT

„Son? Nei; han Unge-Haagen, han som hev Garden
no, det er nok Sonesonen det, ja. Sonen, det er han
Simen det, han som De ser burt-i Døri der no; han
den berrhovda."

„Han Gamlingen med det kvite Skjegge?"

„Ja—a; med det graae Skjegge, ja; noko gamall er
han no ikkje, — enno."

„Det hev livt tri Ættir samstundes her paa Garden
daa."

„Ja . . . det hev vori baade Langgodfar og Godfar
og ’n Haagen sjølv; — ja og so han Vesle-Simen, Son
hans Haagen att."

„Fire Ættir!" sette eg i.

„Fjell-Luft," nikka Olaguten.

Det vart ein litin Strid um denne „Fjell-Lufti" ; den
yngste av dei Mennane me tala med meinte at Lufti
gjorde mindre enn dei trudde; no i seinare Tid vart
ikkje Folk so gamle lenger, med all den gode Lufti;
ja dei fleste døydde unge no, av Tæring og Difterit og
andre nye Sjukdomar som var uppkomne.

„Innkomne," retta Olaguten; „innkomne! —
medjønn-vegen; fraa Byen. Det er det einaste gode dé
Øster-dølir hev av Jønnvegen; men dé maa lære aa stengje
oss Byfolk inn i Sattanariar og andre Hotel, so kann
me liggje der og døy for oss sjølve."

Det vart Laatt aat dette; so vart Samrøda teki
upp att.

Han hadde gjengi i Baandøme, han Haakkaa, ja.
Denne unge Kona som kom i Huse, henne hadde han
aldri kunna hugse. Kvar Dag naar ho kom inn, sat
han berre og glodde og undrast kva detta kunde vera
for ei. „Ja detta Kvinnfolke kjenner no kje eg," sa ’n
Gamle-Haakkaa. Og soleis jamt. Alt som var fraa
denne seinste Tidi kunde han ikkje klara. „Aa ja; eg
er for gamall, eg no," sagde han tidt; „eg er so reint
for gamall eg no, du."

Han sat helst attmed Aaren og tusla i seinare Tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/6-1909/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free