- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VII. Forteljingar. Kvæde /
189

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

surare, heldt av Guten, men gnaala og grylte jamt for
han var so vill. Og naar det vart som verst, bad ho
han fara sin Veg, helst til Sjøs; for der høyrde slike
ville Gastar heime. Baard brydde seg ikkje stort um
dette; han hadde Moro nok heime, totte han; og so
lét han Gamlemor skjelle. Stundom slog han paa, at det
var visst ikkje for inkje ho hadde han her, so ho kunde
nok tegja so lengi han tagde. Det hadde han høyrt i
Byen. Og kvar Gong han slog paa det, tagna Mor Judit.
So vart Baard kaut mot henne som mot alle andre.

Ein einaste Ting var det som drog Tankane hans
ut-yvi; det var naar han hugsa Rett-Mor si. Um henne
hadde Mor Judit fortalt so mangt, at Guten gjekk i
underlege Draumar um denne «Prinsessa». Daa han var
ikring 14 Aar, var desse Tankane sterkare enn fyrr;
han gav seg til aa spyrja etter Mor si, og undrast paa
kvi han ikkje fekk vera hjaa henne, han som andre
Gutar. Mor Judit svara kje noko til dette. Men ein Gong
hadde han gjort henne so vill og vond at ho ikkje kunde
styre seg; og daa kom det. «Du gjeng her og trur at
du er meir enn andre Folk, du,» sagde ho; «pøh! din
Lausunge du er!» —- Baard kjende seg fraa den Dagen
mindre enn fyrr. Han tottest vera vanvyrd; og han
var rædd Folk skulde kunna sjaa det paa han at han
var ein slik. Han kom sidan mindre ut enn fyrr; og
han vart meir vond og mistruin mot Kammeratane sine.

Men di mindre han kjende seg, dess meir lagde han
seg etter aa vise at han var Kar. Naar han no var ute,
so brydde han seg ikkje um aa slaast med Smaagutar;
han prøvdest med vaksne. Og det hende at denne 14—
15 Aars Guten lagde 17—18-Aaringar i Marki. Og kunde
han slaast som ein Kar, so kunde han au vera Kar i
andre Maatar. Det hende at han kom full heim. Og
ein god Dag fekk Mor Judit høyre at Gutungen var

189

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:51:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/7-1944/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free