Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSLISA 23
— Åh, ett par halmstrån! ropade Josefine
bekym-merslöst, i det hon pekade på de torra stråna, som
hon skakade av sig. Några fläckar har jag icke fått.
— Hör, lilla tant?!
— Vad är det?
— Jag ber, kasta ned skafferinyckeln! bad den
unga flickan smekande.
— Dumheter! Det vore att sätta bocken till
trädgårdsmästare! Kom genast upp, lilla mamsell, och hjälp
mig att taga överdragen av möblerna!
— Överdragen? — Var då? frågade Josefina
förundrad.
— Nå, i ståtrummen, lilla dumbom! jag måste ju
öppna dem för gästerna! — Och tant Renates huvud
drogs in igen.
Med glödande kinder stormade Josefine upp för
trappan och in i den breda, salsliknande korridoren,
vars dörrar nu stodo på vid gavel. I den första stod
tant Renate, med ett väldigt förkläde över den grå
sidenklänningen och i händerna en fjäderviska, med
vilken hon bearbetade en brokig porslinsfigur, som hon
höll i andra handen.
— Man kan omöjligt förstå varifrån allt detta
damm kommer! brummade hon mot den unga flickan.
År ut och år in äro alla fönsterluckor stängda, och
likväl ligger liksom en grå slöja över alla saker. —
Gudskelov att möblerna äro så väl skyddade, annars vore
vi kanske tvungna att önska målen god måltid!
Hon gick tillbaka in i rummet och sade kort:
— Se så, hjälp mig nu att taga bort överdragen.
Med vidöppna ögon såg Josefine sig ikring, gick
på tå efter tanten och hostade krampaktigt. En skarp,
frätande lukt slog emot henne och tvang henne att
häftigt nysa.
— Luktar här ännu kamfer och peppar? frågade
tanten förfärad. Jag har ju hela tiden haft fönstren
uppslagna och känner ingenting längre. Men kanske
jag nu är van vid lukten. Och hon gick fram till den
hcgbenta soffan och började knyta upp banden på
överdraget.
Josefina blickade sig mållös runt omkring. På sju
år hade rummen icke varit öppnade. Då hade en överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
