Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 NATALY VON ESCHSTRUTH
heim, båda i civil dräkt — den unge greven med en
avsiktligt vald vildros i knapphålet.
— Se där, pappa! Där är scenen för vårt
äventyr! ropade han livligt och lutade sig åt ena sidan.
Där, på den där höstacken tronade Gåslisa med den
sjutaggiga kronan på huvudet och regerade med a s s
i-s t a n c e av herr von Göthe sina kapitoliniska undersåtar!
Ministern smålog och följde med blicken den
riktning Giinther utpekade.
— Mycket originellt! sade han med sakta, något
beslöjad stämma, en tillfällighet vilken du avgjort har
att tacka för en av dina mest förtjusande skisser! Det
gläder mig att få lära känna originalet. — Naturlighet
verkar välgörande!
— Som en dryck källvatten! — i synnerhet då
man är törstig, cher per e, i längden skulle man
nog längta efter en pikant droppe konjak.
En förebrående nästan sårad blick från
Hatten-heim träffade den vackre talaren.
— Vad du är otacksam, Giinther! Precis som den
vilde gossen, som bryter den lilla rosen, pryder sin
hatt en liten tid med den, och sedan utledsen Jkastar
bort den! Jag trodde icke att den, som den lilla
vildrosen så trohjärtat sett på, som hon såg på dig, skulle
ha mod att av fåfänga bryta den solljusa blomman!
— Mycket rätt, käre Reimar! nickade excellensen
samtyckande, men Giinther skrattade högt, slog
vännen på axeln och ropade muntert:
— Vid alla himlar, Tjocker, du tyckes hysa den
fruktansvärda misstanken att jag ämnar kurtisera
Gåslisa? — Nå jå, det vill jag också! — men icke på
allvar — jag skall icke en gång kyssa hennes hand.
— Och hennes lilla hjärta? Jag ämnar faktiskt icke
taga det, Tjocker, och om hon självmant skulle skänka
mig det! — Lehrbach ryckte på axlarna och kastade
käckt tillbaka det lockiga huvudet. — Unna dock den
lilla en olycklig kärleks smula poesi! Vad skulle hon
annars ha att skriva i sin dagbok? Hon gav mig en
god skiss och i gengäld hjälper jag henne till
kvintessensen i varje kvinnas tillvaro — en ungdomsdröm!
— Skämta dock icke så grymt, Giinther, sade
Hat-tenheim blekare än vanligt, det gör mig bedrövad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
