Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 27
Den unge greven lutade sig med humoristisk
viktighet mot sin fader, visade med tummen på
Hatten-heim och viskade:
— Du, pappa, se på den där karlen! Jag tror,
vid Gud, att han är förälskad! Och hastigt slående
armen om vännens hals ropade han muntert skrattande:
Tyrann, tyrann! Vill du göra mig svartsjuk? Om du
uppträder bland Gåslisas tillbedjare, så skjuter jag mig
en kula genom huvudet!
— Gunther, vi köra in på gården! varnade
excellensen, och med en blick i Hattenheims allvarliga öga
tryckte den unge greven hastigt hans hand och sade:
— Soyons a m is, C in n a! du skall bliva nöjd
med mig!
Ned för trappan kom en vitklädd gestalt hastigt
rusande och innan betjänten hunnit ned från kuskbocken
hade två små händer redan fattat vredet på vagnsdörren
och försökte öppna den, under det två blå, glädjestrålande
ögon sågo upp på Giinter och Josefine hastigt ropade:
— Äntligen kommer ni! Jag satt redan för två
timmar sedan på muren och spejade efter er! Kom nu
fort, fort!
Betjänten stod rådvill bredvid den unga damen,
men Gtinter fattade hastigt hennes små händer, tryckte
dem leende, stötte på samma gång upp dörren och
hoppade ur vagnen.
— Ni ser att den vilde gossen har hållit ord,
min nådigaste, ropade han muntert, men tystnade och
bugade sig hastigt för den gamle baronen som i
detsamma skyndade ned för trappan för att mottaga
gästerna, isynnerhet excellensen.
Sedan de första hälsningarna Voro förbi, trädde
ministern plötsligt fram till Josefine, räckte henne med
ett älskvärt leende handen och frågade:
— Ha vi kanske här den lilla vildrosen i högst
egen person? Den lilla skälmen, som så oförsvarligt
narrar två hederliga löjtnanter? Ala bonne heure!
min nådiga fröken, er lilla mystifikation har
utomordentligt roat mig!
Josefine neg djupt och högtidligt. Som en gyllene
gJLoria lockade håret sig orn den vita pannan, friskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
