Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 57
unga damen. Men det var lättsinnigt, min nådigaste!
fortfor han och höll in hästen vid hennes sida. Jag
hade aldrig riskerat att h Juda en dam på ett sådant
vågstycke! Ni vet, att jag icke tar hänsyn till min
egen hals, utan endast och allenast till er!
Ett moln låg på hans panna, och då Josefine
^ände sitt leende ansikte mot honom blev hon helt
förskräckt:
— Ni ser ju riktigt ond ut, och är det endast av
oro för min skull?
Han ryckte på axlarna och sade skarpt:
— Också av oro för er, men för övrigt kan ingen
kavallerist tåla att någon dam tror honom vara en
ängslig ryttare!
Han hoppade ned och kastade tygeln åt en
framskyndande stalldräng.
Fröken von Wetter såg tigande ned på sin hand,
som fått röda märken efter tygeln, och böjde sig
sedan ned mot Hattenheim som stod beredd att lyfta
henne av hästen. Han var blek men smålog och
sade:
— Det v:ar en charm att se er!
— Var ni icke rädd för mitt unga liv?
— Nej, jag hyser för stort förtroende till ert
mästerskap.
Leende men utan att svara lät Josefine honom
hjälpa sig ned, nickade sedan vänligt åt honom och
skyndade in för att taga av sig den obekväma ridklän^
ningen.
Andlös trädde hon in i sitt rum och tryckte
händerna mot sitt klappande hjärta.
— Vad det är underligt! tänkte hon med
brinnande kinder, och Vad de båda vännerna äro olika.
Den där tråkige Hattenheim, på vilken man tydligt
ser, att jag är honom likgiltig, och han, Giinther, jsom
så verkligt och sant älskar mig!....
Och med ett strålande leende böjde sig den lilla
vildrosen ut genom fönstret och tittade ner i trädgården ur Vilken
ett virrvarr av röster ljöd upp till henne. Där stod
Hattenheim bredvid ministern och tanten och strök,
synbart förlägen, ett av de små närgångna pastorsbarnens
lockiga huvud, under det Gtinther ett stycke därifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
