Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 NATALY VON ESCHSTRUTH
lige Apis, omkring vilken egyptierna dansade! ropade
Gunther skrattande. Och det där sädesaxet som eit
känselhorn över pannan. .. förlåt, min nådigaste
fröken, men ni är verkligen lite elak!
Josefine såg förskräckt upp.
— Elak? — jag menade mycket väl! Och om
herr von Hattenheim inte är nöjd med sin krans, kan
han kasta bort den!
Men Hattenheim böjde sig hastigt och kysste den
unga damens hand.
— Skulle också hela världen skratta åt mig,
fröken Josefine, skulle jag likväl med stolthet och glädje
bära denna krans och vänta tills det smädade
sädesaxet bär frukt, sedan skrattade kanske jag också, och
den som skrattar sist, skrattar alltid bäst!
— Bravo! applåderade Gunther, du talar som en
veritabel Cicero!
Hemma i Gross-Stauffen hade emellertid ministern
infunnit sig för att hämta »sina båda unga strateger».
Han träffade tant Renate och pastorsavkomlingarna i
jasminbersån, där fru Renate med den minsta på knäet
fortsatte den av telegrambudet avbrutna
kaffedrick-ningen.
Solen hade redan sjunkit bakom grantopparna då
den lilla kavalkaden åter travade in på slottsgården.
.Greve Gunther och Josefine i spetsen.
— Hej, stopp! ropade den unge officeren
plötsligt och fattade hennes tyglar. Terrängen blir lömsk!
Sväng till vänster om skottkärran!
Josefine kastade huvudet bakåt och såg ett
ögonblick förvånad på honom, sedan skrattade hon högt
och ryckte energiskt tygeln ifrån honom.
— Så ängslig vid den distansen! sade hon
hånfullt. Och jag skulle gå ur Vägen för något sådant!
Och med en lätt smackning och en nästan omärklig
rörelse med ridspöet: En a vant, hopp! och
hovarna gnistrade mot stenläggningen, den mörka
rid-klänningen gick i vågor, och lätt, graciöst och
hastigt som tanken togo häst och ryttarinna hindret.
— Charmant! alldeles briljant! Och husaren bet
ihop tänderna, sporrade sin häst och följde efter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
