Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 NATALY VON ESCHSTRUTH
SJUNDE KAPITLET.
Hertig Frans Eginhard, den regerande fursten, var
endast tjuguåtta år och ännu icke förmäld, fastän redan
många oroande rykten dykt upp i tidningarna, vilka
dock hittills icke hade blivit förverkligade.
Den unge furstens nästan tvååriga Orientresa hade
avbrutits genom faderns plötsliga död, och prinsen hade
oväntat fort återvänt för att med kraftig hand övertaga
regeringstömmarna. Ånkehertiginnan, hans moder,
bebodde nu som förr det stora nya palatset jämte sina
båda yngre barn, prinsessan Sylvia och den vid
universitetet studerande prins Detlef.
Den något längre bort i parken liggande
paviljongen, ett litet slott i renässansstil, byggdes egentligen
till änkesäte åt hertiginnan men beboddes dock alltjämt
av den döde regentens syskon, prins Alexander och
hertiginnan Marie Christiane.
Hertiginnan var änka efter prins Friedrich Max,
bror till den döde regenten och till den ännu i
paviljongens paterrvåning boende prins Alexander. — För
omkring trettio år sedan hade hon med sin höga
gemål från sin sydtyska hemort flyttat hit, den enda
katoliken vid hovet, den enda rättänkande mitt i en
lättsinnig krets, den enda främlingen i små, invecklade
förhållanden. I början trodde man att tid och vana
skulle avslipa motsatsernas skarpa kanter, men man
hade missräknat sig. Med järnhård konsekvens
följde prinsessan den en gång inslagna vägen, vilken förde
så långt från det levnadslustiga hovets brokiga banor, och
hon kunde icke ens tygla sin motvilja mot etikettens
hycklande spira. — Klyftan blev allt större mellan
främlingen och släktingarna, tills slutligen endast den
ceremoniellaste och kallaste hövlighetens tvång slog en brygga
över den. Och det sista bandet som underhållet
vänliga förbindelser med palatset löstes då »katolskans,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
