Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 113
fine och Ånge, allo n s d o n c, just ett gynnsamt
ögonblick att börja min mission.
Och stödd på Hattenheims arm skred hon mellan
de dansande paren och hälsades efter några ögonblick
med mycken glädje av tant Renate.
Den korta pausen för supén hade just börjat. Sylvia
stod i en sidosalong, löste dansprogrammet från sitt
skärp och såg flyktigt därpå. Lehrbach tr,ädde fram
till henne.
— Lancier! läste prinsessan, rynkade näsan och
såg förtretad ut. Åter den där fyrkantiga tråkigheten.
Jag begriper verkligen icke, Fortunatus, varför ni har
låtit sätta dit de där förfärliga danserna!
— Kunde jag dansa alla galopper med ers
höghet, skulle jag sätta endast sådana på programmet,
svarade den unge officeren långsamt med stark betoning
och en djup, något djärv blick i den frågandes ögon.
Sylvia hade sänkt ögonen, men hennes beslöjade
blick vilade på grevens vackra ansikte. Hon andades
kort och hastigt och sade högt och otåligt:
— En sådan infam ugnshetta här! Jag är alldeles
upplöst av värme och längtan att få andas lite frisk
luft. Er arm, Lehrbach! Jag vill göra ett slag i
vinterträdgården !
Och utan att vänta på svar lade hon sin hand fast
på husarens arm och vände sig mot galleriet.
I början av detta stodo några små spelbord,
omkring vilka de äldre herrarna roade sig. Frans
Eginhard, som icke vidare tyckte om dans och lätt
konversation, hade slagit sig ned vid ett sådant med
ministern greve Lehrbach, prins Alexander och en envoyé.
Mot kaminen lutade sig ordonnansofficeren, herr von
Reuenstein i ängslig påpasslighet, i händelse hertigen
eller prinsen skulle tappa ett kort. Man kunde ju
heller icke veta om de icke skulle vilja tända en cigarrett
och då behövde en tändsticka..
Sylvia och Lehrbach spatserade förbi. Prinsessan
nickade åt brodern och ministern och mönstrade med
en sarkastisk grimas herr von Reuenstein, som bugade
sig så djupt för henne att hans huvud nästan berörde
mattan.
Ordonnansofficerens ögon följde det unga paret. Det
G. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
