Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 NATALY VON ESCHSTRUTH
var en elak, bakslug blick, och den konstaterade, att
målet för promenaden var vinterträdgården. Orimligt
gärna skulle han ha velat .följa för att utspionera
intressanta nyheter. Men han kände till vad en sådan
ogrannlagenhet kunde medföra, och han ville icke
bränna sina fingrar nu, då han med sådan oändlig möda
klättrat upp på stegens första pinne; på den högsta
vinkade en fältherrestav och furstegunst. Han kunde
kanske finna andra ögon och öron som kunde se och
höra för honom. Många äldre damer gingo ju så
gärna i vinterträdgården. Således bäst att passa på;
där kommer redan två, tre personer. Men skada!
Det är Hattenheim, Lehrbachs bäste vän, hans
kusin Årige och den lilla, vita sockertoppen från Staufien.
Fröken von Wetter är icke så illa, som hon tyckes vid
första anblicken, hon har förtjusande ögon, charmant
hy och därtill ett egendomligt leende, som blir allt
smärtsammare, ju längre det lider på aftonen.. .
Stackars liten, det var mycket hårt att ingen förbarmade
sig över ditt dansprogram. Jag, baron von Reuenstein,
or donnans-officeren, skulle gärna ha bjudit upp dig, ty
trots din löjliga toalett har ditt förtjusande ansikte på
det högsta behagat mig. Men, hur kunde jag det, jag,
ordonnansofficeren! Alla människor skratta ju åt dig!
Man kallar dig Gåslisa, och det värsta är, att greve
Lehrbach har skildrat dina förhållanden som mycket
fattiga, således icke ens ett gott parti!
Så ungefär tänkte den unge mannen vid kaminen
under det hans svävande blickar följde de förbigående.
I Vinterträdgården fläktade en fuktig, doftande
driv-husluft. Fontänen plaskade i lummig grönska,
orangeträd, palmer och alla möjliga sydlänska
växter frodades där. Mellan två .bronslejon stod en
vil-soifa, som helt doldes av vaggande snöbollar och
fläderblommor. En rödaktig sandgång slingrade sig genom
grottor och mellan spaljärer genom hela den
utomordentligt stora vinterträdgården, som tycktes vara ännu
större emedan den stod i direkt förbindelse med de
vidsträckta växthusen i vilka slottsträdgårdens alla
exotiska växter förvarades under vintern.
På bänken satt prinsessan Sylvia, och stödd mot
armstödet lutade greve Lehrbach sig ned mot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
