Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 161
— Bon! Som ärlig och rättskaffens människa ger
jag Vadet förlorat, sade Sylvia slutligen skrattande, och
jag skall betala min tribut, fastän icke med
självbrode-rade mattor eller ostronfrukostar. Gissa, Fortunatus,
vad jag tänker regalera er med?
Gunther lyfte mera hövligt än ivrigt huvudet. Han
hade just anställt betraktelser över Gåslisas hand som
vit och välvårdad alls icke längre påminde om den
förra bruna, vanvårdade, lilla knytnäven där den nu
vilade på stolens breda armstöd. Han var
tankspridd-och försökte dölja det genom att se intresserat
eftertänksam ut.
— Jag vågar icke ge uttryck åt mina
anspråksfulla önskningar och förhoppningar, ers höghet, sade
han leende, men jag har blint förtroende till er
utsökta smak och applåderar redan på förhand alla edra
originella infall!
— Bra rutet, lejon, ryt än en gång! anmärkte
fröken Ilse.
Men Sylvia stödde kinden mot sin hand och såg
den unge greven rätt i ögonen.
— Jag skall någon gång sjunga för er, sade hon
kort.
Jublande bifall utbröt.
— Utmärkt, lilla syster! Det är en förtjusande
idé och en mycket praktisk därtill, sade prins Detlef
skrattande, det anstränger i värsta fall strupen och i
intet fall kassan. Men du tillåter Väl att vi göra
förbehåll och som välberättigat auditorium åtminstone
själva få sätta upp programmet. Men för övrigt äro
vi fullkomligt övertygade om den stora utmärkelse du
bevärdigar oss!
Sylvia klappade honom spefullt på axeln och
fortfor, härmande hans röst:
— Men jag ber enträget om en kraftig supé fore
och efteråt, för att kunna uthålla denna musikaliska
ära! Icke sant, min gosse, det tillägget fastnade i
halsen gentemot den praktiska systern? Nå, mitt herrskap,
på det ni må se att jag icke vill pryda mig med lånta
fjädrar, avstår jag från ryktet som en sparsam
husmoder och inbjuder er alla till en supé efter den
musikaliska njutningen.
i G. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
