Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 NATALY VON ESCHSTRUTH
Baron d’Ouchy Vände sig ivrigt till prinsessan och
sade:
-— För att råga måttet på er ynnest och
godhet, ers höghet, tillåt ert segerrika publikum att själv
välja programmet till er konsert!
— Gärna för mig! Var och en får beställa sin
älsklingssång, och om jag någorlunda kan den, skall
jag också sjunga den!...
I samma ögonblick öppnades dörren och den unga
jägmästarfrun inträdde nigande. Hon höll en bricka
med ångande glas i händerna och sänkte förlägen
hu-Vudet vid de stormande »Hurra, äggölet»! som mottog
henne.
Sylvia var mycket nedlåtande, berömde det goda
ölet, frågade efter hus och gård och räckte till och
med den unga frun handen att kyssa, då hon
blygsamt drog sig tillbaka. Därefter lyfte hon glaset med
den starkt kryddade drycken mot Josefine och ropade
muntert:
— En skål för ryttarinnan på osadlad häst!
Glasen klingade mot Varandra. Sedan pratade alla
på en gång tills prins Detlef höjde rösten och
förklarade, att fröken von Wetter omöjligt kunde rida hem
utan sadel och därför måste stanna här som fånge tills
en Vagn kunde hämta henne.
— Jå, naturligtvis! medgav Sylvia. Ni har blivit
offer för ert ädelmod, kära Wetter, och måste nu
tömma kalken till dräggen; således stanna här två å tre
timmar. Det låter grymt, men det skall mildras efter
bästa förmåga. Vern av herrarna vill stanna kvar hos
vår aristokratiska konstberiderska som ridderligt
beskydd för att frivilligt dela hennes fångenskap?
Samtliga herrarna förklarade sig ivrigt villiga, fastän
Josefine skrattande förklarade att hon varken behövde
underhållning eller skydd, då jägmästaren ju hade så
många bössor. Men prins Detlef ryckte på axlarna
och sade skrattande:
— En kamp om Josefine. Du förstår, kära syster,
att här icke kan bli fråga om något frivilligt
tillbakaträdande!
— Nå, då få ni spela därom! föreslog Sylvia torrt.
— Briljant! En utmärkt idé! ropade d’0uchy glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
