Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 173
göra vad jag kan för att uppfylla er bön, Men om
det blir mig omöjligt att draga mig tillbaka från de
framtida ridturerna, så bör ni icke tro att det är
egensinne av mig utan en nyck av ödet, som kanske har
bestämt att jag skall få ett olyckligt slut!
Lehrbaeh kysste hennes hand.
— Det förbjude Gudi sade han kort.
Sedan tego båda.
— Det är väl tid att vända om! sade fröken von
Wetter slutligen.
Gimthers blick svävade, lysande av stum
hänryckning, över dalen där Sylvias mörka ridklänning nyss
försvunnit bakom granarna. Med ett djupt andedrag
Vände han sig om.
— Jå, vi skola gå, sade han, solen gömmer sig
bakom snömoln för att dåraktiga människor icke må
inbilla sig att det redan är sommar!
Lille Fritz travade i förväg och Josefine och Giinther
följde tigande efter. Men plötsligt började den unge greven
utkasta framtidsplaner; han ville tillbringa hela sin
fritid i sommar på Lehrbach och övervaka
uppbyggandet av det jiya fasaneri som hans fader tänkte anlägga
där; han hade förr icke tyckt om lantlivet, men han
hade nu kommit på andra tankar: han hade nu fått en
sådan fabelaktie’, passion för Lehrbach, att han till och
med ämnade avböja prins Detiefs förslag att följa med
honom till Paris. Giinther Var ovanligt glad och
livlig, han skrattade och skämtade, han var riktigt i
sjunde himlen —> ,— —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
