Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 NATALY VON ESCHSTRUTH
FEMTONDE KAPITLET.
I den lilla budoaren i villa Carolina sutto Ange
och Josefine gärna och pratade på eftermiddagarna.
Hit hade Ange låtit flytta sitt pianino, då den präktiga
flygeln kom i musiksalongen, och hon kunde icke göra
fröken Von Wetter någon större glädje än då hon
spelade sina egna .fantasier för henne.
Också i dag satt Josefine i en gungstol framför
elden och lyssnade med halvslutna ögon till
väninnans spel. De ,unga damerna hade nyss återkommit
från en diné hos chefen för husarregementet.
Hovmarskalkinnan hade varit något trött och dragit sig
tillbaka, men Ånge och Josefine hade kastat en
rosenröd slöja över lampan och avhandlat vad som tilldra*
git sig under middagen.
Sedan satte Ange sig självmant till pianot och
började spela. Josefine lyssnade orörlig, hennes blick Var
fästad vid »den kalla skönhetens» fina drag, vilka
under spelet så märkvärdigt förändrades och tycktes darra
av rörelse.
Det ringde på portklockan, men då ingen Vagn
hörts rulla, gav Josefine ingen akt därpå. Men snart
hördes steg i korridoren och betjänten syntes i
dörren, räckte fröken von Wetter ett visitkort och frågade
om han skulle löra den unge herrn hit upp.
Josefine hade knappt kastat en förvånad blick på
kortet förrän hon glatt utropade:
— Friedel!... Pastorns Friedel!... För fort upp
honom, Henrik!
Sedan steg hon hastigt upp och fattade Anges hand.
— Du måste stanna Jiär, min käraste, och se
honom! Tänk bara! rimmaren! Pastorns Friedel skall
livslevande stå framför dig! O Gud, så komiskt att
se honom igen, och likväl få vi icke skratta, Ange, han
är en sådan god, hederlig människa!
Comtessen nickade leende och drog sig något i
skuggan av det lummiga blomsterbordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
