Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 177
sökte Josefine, blev han blodröd, gjorde en salvelsefull
rörelse med handen och svarade:
— Jag får se vad som låter sig göra I
— Tag då dina dikter med dig! ropade Josefine.
— Om jag känner mig inspirerad att föredraga
dem, annars icke!
Ännu en avskedsbugning, som slutade med en
snubb-ling över tröskeln, och rimmar-en försvann bakom
dörrdraperiet.
— Ett mycket lustigt original! sade Ange
godmodigt skrattande, jag är Verkligen nyfiken att få lära
känna några a V hans s. k. dikter!
Tidigt följande morgon ringdes det stormande på
portklockan i villa Carolina. Den elegant galonerade
Henrik gick att öppna, men han studsade nästan
förskräckt tillbaka då eit moln av glada barn hastigt
rusade emot honom. En ung dam med mycket röda
kinder och något ovanlig klädsel försökte hålla tillbaka
de näsvisaste av de små genom att gripa fatt i flätorna
eller armarna.
— Vi Vilja till Fining! skrek »landsplågan» till den
förbluffade Henrik och Gretchen tillade förlägen:
— År fröken von Wetter hemma?
— Vem får jag den äran att anmäla? frågade
Henrik avmätt och stirrade förvånad på
pastorsavkomlin-garna, som emellertid hade trängt in i vestibulen.
— Han vet icke vilka vi äro! skrålade ungarna
omkring honom, en sådan dumbom!
Och d© små började grundligt undersöka terrängen.
Henrik började bli förargad. Han visste icke
riktigt till vilken klass han skulle hänföra de besökande;
visserligen voro de mycket enkelt och gammalmodigt
klädda, men de uppträdde så ogenerat och med sådan
säkerhet att han icke kunde behandla dem som »andra
klass». Och till hans förtvivlan började de nu helt
närgånget undersöka hans sammetsbyxor, röda väst och
granna knappar och en puffade honom i sidan och
ropade genomträngande:
— Du, säg mig, .du är Väl också en greve?
Då brast Henriks tålamod. Han skakade
plågo-andarne ifrån sig men hörde i detsamma ett högt
G- 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
