Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 NATALY VON ESCHSTRUTH
skratt uppe på trappan dit oväsendet hade lockat Ange
och Josefine.
— Fining!... Hurra Fining! ropades det i kör.
Och liksom den vilda jakten stormade man uppför
trappan och hängde 3ig på fröken von Wetter, och de
som icke fingo rum på henne, kastade sig mycket
innerligt och utan minsta pryderi eller blyghet över
den unga grevinnan.
Men Gretchen torkade ^svettdropparna ur sin
panna och kände sig vid åsynen av väninnan befriad från
en centnertyngd. — — t
Nu voro pastorns där!... Och det märkte man I
Det blev ett beundrande, besiktigande, berättande
och jubilerande, så att damerna blevo riktigt
huvudyra. Klockan ett måste pastorns vara hemma igen, men
Ange bjöd hela sällskapet till kaffe på eftermiddagen,
på det Hattenheim också skulle få njuta återseendets
glädje. Hon skrev genast en biljett till kusinen, ty
hon hade haft mycket roligt med de lantliga gästerna.
Hattenheim kom mycket precis, men icke ensam.
Greve Lehrbach hade .tillfälligtvis varit hos honom då
biljetten kom, och följde med honom, »visserligen med
den risken att som objuden gäst bli visad på dörren».
Villa Carolina var som förvandlat. Ända ut på
gatan hörde man de små gästernas jubel.
Gunther var älskvärdheten själv, han tycktes
alldeles häryckt över »landsplågans» besök och försökte
på alla sätt yisa sin vänskap för de ystra resenärerna.
Då det Var ett utmärkt före, bjöd han alla de
närvarande att följande förmiddag företaga en slädtur genom
staden för att Visa barnen alla sevärdheterna. På
aftonen ville han taga en loge på teatern för att glädja
sig åt linhuvudenas förtjusning.
Han tycktes alls icke tänka pä, att man i
societeten kunde rycka på axlarna åt honom eller att det Var
något riskabelt att presentera sig i detta lantliga
sällskap. Men, märkvärdigt nog, såg det ut som om greve
Gunther plötsligt blivit fullkomligt likgiltig för
allmänhetens dom. Det var liksom sökte han efter ett
tillfälle att gottgöra en orätt, och då han funnit det,
betalade han »Gåslisa» sin skuld på eklatantaste sätt.
Josefine var alldeles förvånad över hans beteende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
