Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 20?
ansikte, som var blekt och allvarligt och plötsligt
tycktes ha blivit mycket äldre.
— Tror du? Framtiden skall visa det. God natt,
Reinz, endast narrar göra sig griller, men jag är väl
ingen narr?.. God natt!
Hattenheim följde honom ut i tamburen med
lampan, och då han kom tillbaka sjönk han, djupt suckande
ned i en stol och stödde tankfull sitt huvud i handen.
Sorg och oro fårade hans panna. Han hade aldrigj
förr haft Giinther så kär som just i afton, då han för
första gången i sitt liv måste bereda honom en smärta;
han led därvid kanske mera än det unga brushuvudet
som ända hittills hade skakat allt lidande av sig, liksom
det blommande trädet skakar av sig regndropparna.
— Skall han lika hastigt glömma denna stund, som
han glömde den stund då han för alltid förlorade
Josefine von Wetter? O, nej, icke det, käre Herre Gud,
annars skulle ju all strid ha varit förgäves; för hennes
skull må det icke ske, ty hon förtjänar att bliva lycklig!
Länge satt han orörlig och stirrade framför sig.
Han menade ju så väl, och Gud hjälper ju alla som
äro goda och hederliga. Tre människors frid och
levnadslycka stå på spel; vad skall det bli av honom själv, av
hans vän och av Josefine, om lättsinnet är större än
kärleken? Men han tror så fast på Giinther. Han känner
honom ju så väl. Andra döma honom efter hans glada
ansigte ocn garna upptåg, men nan Ränner vännens
hjärta, och det är av guld. Giinther älskar, han skall,
han kan, han får icke släppa denna kärlek ifrån sig!
Giinther är en hetsig, trotsig karaktär, ett hinder skall
på det högsta reta honom, men aldrig göra honom
modfälld. Reiniar hade träffat honörn mitt i hjärtat
och sett hur han hade lidit vid den bittra medicin
som hans bäste vän räckte honom.
Men Gud i himlen Visste varför han gjorde det,
och även hur svårt det var att göra det. Och tröstande
sig med, att bittra läkemedel verka fortast och bäst,
gick Reimar till vila och somnade lugn och glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
