Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 NATALY VON ESCHSTRUTH
samt över hans läppar; han ville säga mera, men hans
strupe var liksom hopsnörd.
Med en orolig blick på den sjuke lade fröken von
Wetter fingret på munnen för att antyda att han skulle
vara tyst, sedan gick hon ljudlöst emot honom och lade
sin hand i hans.
— Jå, jag är här, greve Lehrbach, och jag skall
icke lämna er far förrän han är frisk! viskade hon och
såg honom frimodigt i ögonen. Ni måste giva mig denna
rättighet, ty trogna grannar böra hjälpa varandra och
Lehrbach ligger närmast Gross-Stauffen.
Hon såg hur förfärligt upprörd han var, och hon
kände hur krampaktigt de kalla fingrarna tryckte
hennes hand.
— Gå nu! Jag ber er därom! sade hon sakta.
Då böjde han sig ned och kysste med darrande läppar
hennes hand.
— O, Josefine! mumlade han, må Gud löna er för
detta ögonblick . Det har återgivit mig tron på
människorna !
Då han rätade upp sig och den unga flickan mötte
hans blick såg hon en fuktig glans på hans ögonfransar;
det var den första daggen som föll i Lyckobarnets
förflackade, bortskämda hjärta. Sedan vände han sig
hastigt om och gick.
Timmarna smögo långsamt framåt. Läkaren kom
och undersökte patienten. Då han gick sade han till
fröken von Säcken, som nyss återkommit med den
underrättelsen att en diakonissa skulle infinna sig till natten:
— Vi måste så mycket som möjligt förhindra febern.
För närvarande kräver naturen sin rätt, så att de
överretade nerverna ligga liksom i dvala. Men jag tänker
att medvetandet skall återkomma under loppet av natten.
Sedan han givit några förordningar lovade han att
återkomma om några timmar.
Fröken von Säcken avlöste nu Josefine. Med några
hesa, frampressade ord, sänkt huvud och en glödande
rodnad hälsade greve Giinther hovdamen.
Fröken von Säcken var full av det uppriktigaste och
hjärtligaste deltagande och hon samtyckte villigt till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
