Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 231
Hela dagen och hela natten vakade de båda
officerarna jämte läkaren vid ministerns sjukbädd. Andra
dagen var ministerns son civilklädd, och tjänarna
stirrade bestörta på hans färglösa ansikte, vilket under
natten undergått en plötslig förändring. Solskenet var
försvunnet, mörka skuggor lågo utbredda över det, men
en fast beslutsamhet lästes också däri och för första
gången gjorde .greve Giinther intryck av en allvarlig,
mognad man.
I sjukrummet voro gardinerna tätt hopdragna
framför fönstret, endast ett matt ljus trängde in genom
damastvävnaden, så att en svag skymning rådde i gemaket,
där den sjukes grå huvud vilade på sidenkuddarna i
den stora sängen.
Djup tystnad härskade, endast då och då hördes
tysta steg på den mjuka mattan, och ett rosigt
flickansikte lutade sig med bekymrad blick över den
slumrande, för att byta om iskompresserna på hans huvud.
Den sjuke andades då något djupare och den vänstra
armen ryckte sakta, sedan sjönk han åter i den dvala
som icke lämnat honom ända sedan sjukdomens utbrott.
Läkaren fann att den högra sidan var förlamad,
och han ryckte betänksamt på axlarna. Med glad
tacksamhet hade han hälsat på fröken von Säcken och
Jo-seline vid sjuksängen, emedan han mycket saknat
kvinnlig hjälp och vård.
Josefine intog genast platsen vid ministerns säng,
under det fröken von Säcken, enligt hertiginnans önskan,
åkte till de protestantiska diakonissorna i förstaden.
Oron och bestörtningen hade lämnat tydliga spår efter
sig i sjukrummet. Allt var huller orn buller och gjorde
ett otrevligt och slarvigt intryck.
Josefine gick ljudlöst omkring och försökte ordna
allt, lyfte det fuktiga isämbaret från en sidenklädd stol,
en kopp het buljong från ett litet elegant och dyrbart
salongsbord, och plockade undan alla de tusentals
onödiga ting som endast voro i vägen i ett sjukrum.
Därunder hördes steg i sidorummet, förhänget drogs
hastigt åtskils och greve Gtinther stod på tröskeln.
Han såg på den unga flickan med ett obeskrivligt
uttryck, och hans darrande hand sträcktes mot henne.
— Det är således sant — ni är här! kom det mödo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
