Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 NATALY VON ESCHSTRUTH
ligen av Marie Christianes basar förhindrade att vara
där den eftermiddagen.
Hattenheim fann detta lugn mycket behagligt, ty
han kunde då ostört övertänka allt som på sista tiden
så våldsamt stormat inpå honom.
I går afton hade han haft ett samtal med Ånge
Lattdorf, vilket plötsligt öppnat en avgrund framför
honom, så djup att han svindlade. Vilken
fruktansvärd misstanke i detta flickhjärta, nu visste han vem Ange
Lattdorf trodde vara den skyldige.
Hon anförtrodde honom sin misstanke. Hennes bleka
ansikte visade hur hon led vid sina egna ord, hur
obarmhärtigt hon marterade sitt eget hjärta.
Baron d’Ouchy! Denne charmante, allmänt
omtyckte man misstänkte hon? Det var en fix idé! Ingen
människa i hela residenset skulle någonsin komma på en
sådan tanke. Och likväl låg det mycken sannolikhet i
de fäkta varpå comtessen grundade sin förmodan.
Också Josefine hade hon dragit in i förtroendet,
vilket försatt denna i förfärlig uppskakning. Med
riktig fanatism grep hon dessa nya trådar i labyrinten
och hon erinrade sig plötsligt så månget yttrande av
den unge mannen, med vilket hon ansenligt ökade
listan på de .anklagande momenten. Men allt
vilade ju endast på mycket obestämda förmodanden.
Men varför kunde d’Ouchy icke verkligen ha ärvt?
Varför skulle den där onkelns död, den plötsliga
avresan, antydningarna om en förbättring i hans pekuniära
förhållanden endast vara föregivna? Det kunde
absolut icke bevisas.
Men, hur löjlig misstanken än förekom
Hattenheim, förklarade han sig dock genast beredd att
anställa efterforskningar.
En gynnsam omständighet fogade det så, att hans
enda systers fransyska guvernant var från Bretagne och
att hon efter sin elevs giftermål hade rest tillbaka
till sin hemort.
Hattenheim ville nu genast skriva till sin syster
och be om den där damens adress; man kunde ju
icke veta om det icke kunde vara nyttigt.
Alla dessa tankar surrade genom hans huvud och
därtill kom den sorg hans väns snara avresa beredde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
